Jag vill också vara "någon"
Har ni känt någongång som om att ni inte existerar ?
Jag vill ju göra något av mitt liv, men va hände med den tanken ?
ibland tänker jag... för mycket kanske ? vad är de som gör att man ändrar på sig ?
åh vad bra livet kan vara men sen 1 sekund senare så kan allt han vänt så är an nere på botten.
Man träffar en kille man har de underbart men sen försvinner den känslan också?
vilka är misstagen? och är de misstag eller är de kanske menade att hända ?
Hur lätt är de att glädjas åt andras lycka när man själv är den som blir sårad och ensam?
Är de bra att bli påmind om olika händelser, känslor när man t.ex hör en låt ? , ser en bild eller film, ser en viss person ?
varför har vi människor olika perioder i våra liv? när vi tillslut har funnit lyckan så går livet över till än annan period.
jag saknar så mycket saker nu när ja sitter och tänker efter t.ex
klass 9A kan inte ha funnits någon bättre klass än just klass 9A fy fan jag saknar er något så dant !
tänk om man skulle kunna gå i samma klass hela livet bara att man läste olika saker kunna vara i samma klass fast man sedan har fått jobb och jobbar alla på samma ställe fast med olika saker.
alla minnen man samlat på sig under 3 år tillsammans de är sjukt att vi inte tog vara på de åren bättre i början istället för att istället komma på de i sista terminen i 9an fy ja älskar er och förstår nu hur jävla bra vi hade de tillsammans. NI ÄR BÄST ! 
jag saknar ofta vissa personer man umgåtts med förr men som senare försvann ur ens liv de är jobbigt att livet ska göra att man växer ifrån ens vänner.
samma sak med t.ex endel killar man har känt något för man har haft de jätte bra men sen när de kommer något som gör att de inte funkar eller att de kaosar, att man oftast inte kan fortsätta att vara vänner de är synd men med vissa så går de inte men med endel så vill man verkligen ha kvar kontakten vilket ibland inte går.
tack o hej.
